EU: Reformera eller riva?

Elon Musk vill avveckla EU. Dugin och Medvedev håller med. När världens rikaste man och Kremls språkrör ropar samma sak borde vi ställa oss frågan: ligger det här verkligen i Europas intresse?

I det här avsnittet tar vi oss an EU-debatten som just nu rasar i nationalistiska och konservativa kretsar. Vi läser och diskuterar den irländske nationalisten Keith Woods artikel “Abolish the EU? Not so fast!” – ett inlägg som gått emot strömmen och argumenterar för eftertanke snarare än reflexmässigt jubel åt Musks utspel.

EU har utan tvekan blivit ett byråkratiskt monster som lägger sig i frågor det inte borde lägga sig i. Subsidiaritetsprincipen – att beslut ska fattas så nära människorna som möjligt – har urholkats. Det politiska samtalet, från skogsbruk till jordbruk, styrs alltmer från Bryssel. Det här är en kritik vi delar med många andra.

Men frågan är mer komplicerad än så. Om vi har den politiska kraften att riva EU och bygga något nytt, har vi också kraften att reformera det vi redan har. Att avveckla existerande institutioner för att sedan skapa nya framstår som ett omväg, särskilt när opinionen för att lämna EU är försvinnande liten i land efter land, även bland högerväljare.

Vi diskuterar också den geopolitiska verkligheten. Europa är klämt mellan två stormakter som båda tjänar på ett splittrat och försvagat Europa. USA:s nya säkerhetsdokument gör det tydligt: ett svagt Europa ligger i amerikanskt intresse. Ryssland har arbetat för samma mål i decennier. När båda sidor applåderar samma sak bör europeiska nationalister fråga sig vems ärenden de springer.

Keith Woods lyfter en central poäng: politik är möjligheternas konst. Att binda kampen för återvandring och demografisk förändring till den betydligt mindre populära frågan om EU:s avveckling riskerar att försvåra det som faktiskt går att vinna. 74 procent av européerna anser att deras land har gynnats av EU-medlemskapet. Endast 6 procent motsätter sig unionen i princip.

Vi går även in på nationalismens olika betydelser i olika länder, den historiska bakgrunden till EU-projektet – där även nationella krafter spelade en roll – och varför frågan om Europas framtid kräver mer än slagord och reflexer.